Men det är inte lätt att ta tag i sitt liv, jag har försökt länge nu! Det är inte lätt att bara stiga upp på morgonen och göra de där sakerna som skulle sätta dig på banan igen, hur patetiskt enkelt det än låter så är det sjukt svårt. Jag vill så mycket, skaffa mig en utbildning, eller varför inte se till att jag klarar arbetslivet? Få bort all stress om min framtid!

Och jag känner mig så ensam nu förtiden. Jag har ingen jag kan prata med, absolut noll personer som verkligen skulle förstå! Flera flera flera som tror dom förstår mig, men vars åsikter och "tips" är bland de idiotiskaste och mest irriterande, bara just därför att dom egentligen inte förstår alls.

Och pojken bredvid mig, vill inte ens om natten röra mig längre, känns som att jag är äcklig. Men vad det beror på får jag aldrig veta, beror det på mig? På honom? Eller är det bara en sån tid?

Jag är bara så rädd att mista honom. Mannen jag vill spendera resten av mina dagar med!