Kom tillbaka till mig, som du var

Tom. Orkar inte höra på musik. Orkar inte se på tv. Orkar inte gå i duschen. Orkar inte göra mig klar och dra ut och träffa vänner.
 
Konstigt? Kanske. Men varför skulle jag vela dra ut och se på vänner som går på starkare droger? Varför skulle jag vela dem omringa mig, försöka övertala mig att ta med dem, tvinga mig själv att se på. Vänner jag inte ens känner längre. Som jag inte ens vet om jag vill känna längre.
 
Jag saknar dem. Jag saknar dem de brukade vara.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback