Ska jag vara 100% ärlig så sitter jag här och skriver ett hejdå brev. Till mina vänner, och familj. 

Nej ta mig inte fel, jag tror inte jag vill skada mig själv, kommer inte göra det. Kommer inte visa nån nånting, ingen kommer aldrig att få veta.

 

Tror det mer är ett rop på hjälp jag vill sända ut, jag vill att nån ska se mig, förstå att jag lider. Bry sig. Jag är desperat efter hjälp, men jag får det ingenstans ifrån. Jag har skrivit brev förut, jag har skrivit långa mejl och meddelanden om hur dåligt jag mår, hur ensam jag är, hur mycket jag behöver hjälp och att nån skall förstå mig. Men har aldrig fått ett svar, inte ens ett okej.

 

Så jag är fullt medveten om att jag står ensam här. Jag bara önskar, att nån en dag kommer att se igenom mig och bry sig.